Klockan 04:00 på torsdagsmorgonen avgick bussen. 04:02 insåg jag att min ipod inte fungerade eftersom en låt med fel filformat smugit sig in. Jag blev inte jätteglad, men 14 timmar senare kunde jag sluta sakna min musik och gå in genom källardörren till Bob’s Hostel. Det var väl inte det bästa första intryck man kan tänka sig. Personligen tänkte jag på en illa skött tatueringsstudio korsat med en knarkkvart. Lukten (och röken) av hasch /cannabis/maja hängde tung i luften under största delen av vår vistelse.
Lite senare på kvällen tog jag och J en tur på närmsta shoppinggatan för att komma ifrån lukten. Vi började att gå åt vänster vilket inte något jätte smart val. I fönsterna hängde gasmasker, rökande aliens, skyltar om droger och hur man odlade gräs. Ur ungefär varannan affär kom en lukt starkare än den på hostelet. En lukt som vid det här laget gjorde mig fruktansvärt illamående.
Det var med andra ord inte en kväll som fick mig att se så värst mycket fram mot att spendera hela helgen i världens mest liberala stad där man inte kunde gå många steg utan att stöta på coffeshops. Lukten därifrån var stark oavsett tid på dygnet, vilket var lite “lustigt”. Har de inget bättre för sig?
På fredagen började det hända grejer. Det började med en stadsvandring där vi kollade på arkitekturen på hus och andra byggnader. Intill kyrkorna fick vi, halv 10 på förmiddagen, se prostituerade som stod i sina skyltfönster-bås och spanade efter potentiella kunder. Det var… speciellt.. men ingenting mot det man fick se i distriktet på kvällarna. 20-någonting tjejer som trycker upp diverse halvnakna kroppsdelar mot fönsterna och försöker få någon att vilja komma in. Freakshow är det närmsta ord jag kan komma på för att beskriva det. Alla sexaffärer (det går inte att föreställa sig hur många det var..), röda ljus och skyltar som inbjöd till “live sex show” och “live hard porn” gjorde ju sitt för att förstärka intrycket i Red light.
Det finns så sjukt mycket att säga om resan egentligen, men det är de här två sakerna som gjorde starkast intryck på mig. Jag brukar oftast avfärda fördomar om städer med ett “äh, det är ju säkert överdrivet, klart att det inte bara är sådär”, men det är det. Amsterdam är sex och droger, även om det är betydligt tydligare när man befinner sig i Red light district och distriktet nedanför centralstationen (där vi bodde). Jag brukar också se mig själv som en liberal person, folk får väl göra vad de vill så länge det inte påverkar andra. Men att det är okej med alla dessa droger (J blev erbjuden kokain några gånger), att de säljer magic mushrooms och fröer i affärerna, att det finns fler drogrelaterade affärer än det finns vanliga (nej jag har ingen källa på det, och det är kanske inte sant, men det kan inte vara långt ifrån), och att unga tjejer står i skyltfönster för att sälja sig till män. Jag kan bara inte vara helt bekväm med det. Jag kan inte heller fullt ut ta till mig att det är på riktigt, att det verkligen är sådär. Det är riktiga människor som lever så, de är inte skådespelare i någon film.
Jag skulle kunna berätta om museerna och den härliga kanalbåtsfärden och sexmuseet, det otroligt fina vårvädret och hur vi struntade i Anne Franks hus eftersom kön var lång och huset såg suspekt modernt ut, om hur jag fick sitta utan musik i de 14 timmarna det tog att åka hem igen eftersom min ipod är den enda man inte kan fixa, eller hur jag åt friterade majsmjöl-rektanglar eller världens största pannkaka, om skorna och tulpanlökarna jag köpte, eller om hur otroligt fantastiskt bibliotek de har och hur husen som lutar framåt är okej, medan de som lutar åt sidan inte är det. Men det skulle ta så lång tid och ta så mycket plats, så jag lämnar er med det här: Amsterdam är en stad som växer på en, den blir bättre och bättre ju mer man ser, men mår man illa av gräslukt är det värt att ta in på ett lite finare hotell.
