Kategoriarkiv: Kärlek och relationer

Clark Kent

09:58
Inatt drömde jag att jag var kär i Clark Kent. Var ganska så trevligt, han var lite som J. Fast han hade en cabbe, haha.

Vardagsromantik

Jag säger: Näe, jag funderar på att lägga mig, men orkar inte resa mig för att tvätta ansiktet och sånt
J säger: Hehe naw. Så trött. Hade jag varit där hade jag burit dig till dasset

Det är vad man kallar äkta vardagsromantik, hehe.

Ankorna

Ankorna ska skiljas. Antar att Annas ”stensäkra förhållandetips” inte var så jäkla hållbara ändå, haha.
Skadeglädje.

Awww

”Fan. Du e som en drog. Man får ju abstinens när man inte e med dig”

Så sött. Och ja, det är en komplimang.

So sick of being tired

14.25
Föreläsningen idag var intressant. Speciellt när vi i slutet kom in på värsta diskussionen om huruvida kärlek var något man blev drabbad av, eller om det var något man valde själv. Läraren är övertygad om att man väljer det själv, att det är inlärt och man själv väljer vem man blir kär i. Men jag vet inte, jag tror inte helt på det. Det är klart att man ibland väljer själv, men inte alltid. Ibland blir man helt enkelt drabbad.  Jepp. Det tror jag. Och tydligen är detta något vi ska återkomma till. Haha.

Telefonförsäljare ringer mig varje dag strax efter klockan 12. Jag hatar dem. Och jag vet att just det här företaget har ringt mig flera gånger tidigare då jag har svarat och sagt åt dem att aldrig ringa mig igen. Tydligen är de medlemmar i Sccf, vilket innebär att de har skyldighet att följa vissa regler. En av dem är att inte ringa till mobiler. Det gör de ändå. As.

15.46
Väntar ivrigt på ett samtal från kåren. Min deadline var egentligen för snart 3 dygn sedan, men lyckligtvis blev den uppskjuten eftersom jag hade så mycket att göra.
Kåren ringde. Har bättre koll nu. Men vet inte hur jag ska skriva det så att folk vill läsa. ”Tråkigt” ämne, men ändå viktigt och intressant. Typ. Måste nog snart maila iväg den innan jag råkar orsaka panik hos chefsredaktören. Känn ingen press…
16.38
Texten är klar. Ida förstod och tyckte det var bra. Så, då duger det väl. Men jäklar vad snabbt det gick. Två timmar från början till slut och lite info i mitten. Skönt att ha det gjort. Och inskickat.
17.15
Börjar överväga om inte kärlek är något inlärt ändå. Det är ju logiskt. Hade vi verkligen blivit kära även om vi inte visste att kärlek fanns eller hur det yttrade sig?
Jag älskar sånt här. Är så sjukt intressant att diskutera, för man kan vrida och vända på det i evigheter. Speciellt när man har lite baskunskaper inom både psykologi och sociologi. Fan, man skulle kanske blivit sociolog-psykolog?

Gaaaaaahhhh

Ibland blir jag bara så trött på folk. Hur svårt är det att säga ett ”ja” eller ”nej”. Att få ett ”jag vet inte, kanske, vi får se” är det värsta jag vet. Jag har varken tid eller lust att vänta tills dagen innan för att få reda på om de hittat något bättre eller bestämt sig för att mitt duger.

nanananannana Batman!

När jag har tråkigt gör jag test på Facebook. Nördigt, jag vet, men, det finns mååånga som handlar om relationer, och det är ju alltid lite kul när man har pojkvän och allt.
J brukar också göra en del av testen. Och, han får alltid resultat som ”du är den perfekte mannen”, ”ni kommer älska varandra i evigheter” etc. Och det låter ju bra, om det inte vore för att jag, å andra sidan, får de mer, eh, tvivelaktiga resultaten… som typ ”ni kommer leva tillsammans resten av livet om ni inte dödar varandra först”, ” du är lite halvtrogen du va?” and so on
Facebook har utsett mig till TheBadGuy i vårt förhållande.