Sommarläger

Har kommit tillbaka till Skåne nu. Lägret är över och det är dags att återgå till vardagen med allt det innebär. Det är en upplevelse att vara lägerledare, men jäkligt kul. Det finns så sjukt många underbara barn att man blir lite varm i hjärtat bara av att tänka på det. Skulle lätt göra om det, inte just precis nu, men ge mig någon vecka att återhämta mig från tältandet så jäklar!

Jobb!

Jag har fått ett litet jobb. Oavlönat, men det kräver inte så mycket av min tid ändå. Dessutom ligger det precis inom det område jag vill jobba efter examen, och alla vet att erfarenhet är nyckeln till att få det jobb man vill ha, så jag är glad, glad, glad.
Numera kan jag alltså kalla mig student och hemsideansvarig. Inte helt illa.

The search continues..

Har fortsatt letandet efter sommarjobb. Önskar att de jag sökt hos kunde höra av sig så jag vet om jag fått något eller inte. Men antar att tålamod är nyckelordet.

Skrev upp mig på Manpower och några andra sidor med extrajobb när jag ändå höll på, och idag ringde en kvinna från M och ställde lite kompletterande frågor. Jag var inte riktigt beredd på när hon skulle ringa eller vad hon skulle fråga så vet inte hur bra intryck jag gjorde. Det är svårare än man kan tro att på stående fot komma på om man glömt bort någon utbildning eller yrkeserfarenhet eller att försöka göra en snabbanalys av sina bra och dåliga sidor utan att direkt ha någon tid att tänka efter. Men vi får se hur det går. Det verkade som att hon skulle ringa upp om det kom in något passande i alla fall. Är ju inte som att världen går under om jag inte får något. Det hade varit kul, men jag har annat att göra om det inte skulle bli så.

Jobb, någon?

Letar sommarjobb/praktik. Jag kör på taktiken: maila så många det bara går redan i november. Bara för att se om de faktiskt har möjlighet/intresse att ha någon där. Är uppe i fem mail, än så länge. Det är svårt att hitta ställen med koppling till informationsarbete. Eller, egentligen inte eftersom alla behöver informatörer, men det ska ju ändå vara något som intresserar mig.
De behöver inte ens betala mig. Precis så billig är jag.
Jag kan stå i ett hörn hela dagarna om det skulle vara så.
Känner mig som en erfarenhetshora.

Ett ställe svarade snabbt som tusan och verkade vilja ha mig. Dock har jag tappat bort allt jag gjort inom det området, så det var ju inte så jäkla bra. Men, jag fick ett: hör gärna av dig när du gjort något nytt, det kan finnas möjligheter för praktik längre fram.
Så jag är glad ändå.

Det går framåt.

I want out..

Jag jobbar. Mycket. Har varit där tre dagar i sträck nu, vilket inte alls är mycket, men det känns som en vecka. Dagarna flyter ihop. Är trött på deras humörsvängningar. Det tar på ens egen energi, speciellt i denna värmen, att i ena sekunden bli välsignad, för att i nästa bli kallad för värdelös och kallhjärtad. Dårhus korsat med dagis. Där har ni det. Fick reda på för några dagar sedan, att vår avdelning är den tyngsta i kommunen. Härliga nyheter.
Bara två månader kvar. Sen blir det plugg istället. Kommer bli så otroligt skönt. Jag välkomnar mitt framtida sociala liv med öppna armar.

För övrigt: lockarna blev bra ändå. Såg super ut när jag fick på ett par stora örhängen. Och dagarna efter var det vågigt och fint. Göttgött.

*smuack*

Vi har sjukt mycket jordgubbar i trädgården. Ikväll blir det till att klämma ytterligare två liter. Mums.

Religiösa tanten var glad idag. Hon gav mig en stor blöt puss på kinden. Bara för att hon tyckte så mycket om mig. Det var, eh, blött.

Åh detta evinnerliga tjat…

Vissa dagar, som idag, förvandlas det lugna demensboende där jag jobbar, till ett fruktansvärt dårhus.
Religiösa tanten är helt otrolig. En av hennes favoritfraser är ”Ni är här för att tjäna oss!” Med ”oss” menar hon ”mig”, och med ”tjäna” menar hon ”stå vid min sida 24/7 och lyda min minsta vink”.
Ibland vill man bara liksom lite vrida nacken av henne. Så att hon blir tyst. Så att hon slutar stressa upp och irritera de andra. Så att vi kan hjälpa resten av de boende ((som dessutom är sjukare än henne, trots att hon själv hävdar motsatsen)), utan att ha henne hysteriskt skrikande så fort hon ser någon av personalen.

Det värsta med denna dagen, just idag, är ((förutom att jag redan varit där i fem timmar)) att jag har ett helt långt kvällspass som väntar på mig om tre timmar.

Seven days a week

Just nu är jag i andra andningen. Eller tredje. Antagligen tredje.
Att sova 3-4 timmar ((det var inte mitt fel nej)) och sedan jobba 10 i sträck med dementa är ingen barnlek. Även om det ibland känns som att man tar hand om ett gäng 4-åringar.
Jag är så j*vla slut. Hjärnan heldog nångång vid 16-tiden. Då var det såå nära att jag gav in för impulsen att kasta tallriken i golvet och gå hem/låsa in mig på personaltoaletten och aldrig mer gå ut.
Men jag härdade ut. Ensam bland fruktansvärd förvirring, tårar, ilska och meningar som upprepades om och om och om igen. Det tär på en. Psykiskt. Och det ena plus det andra är inte att rekomendera.

Bommulshuvud

Hjärnan har precis lugnat ner sig, huvudvärken har försvunnit. Skönt. Mindre skönt att göra om det imorgon. Men alla har ju inte tur när de blir gamla, alla kan inte styra över vad de gör eller vad de säger. Man väljer inte hur man blir när demensen kickar in.

Hej.

Just nu är jag dränkt i jobb. Trevligt för omväxlings skull.
Igår var jag med en tant hos fotvården. Under de 40 minuter jag satt där, var det endast två tankar som flög igenom mitt huvud:
1. Hur kan man välja att bli fotterapeut? Jag menar, verkligen, fötter?! Varför?
2. Hur skulle det vara att bli utskälld på finlandssvenska? Hade man överhuvudtaget lyssnat på vad personen sa, eller hade man bara flinat?

Ja… det var det.
Första inlägget.
Och jag pratar om fötter.
Suck.